fredag 27 augusti 2010

Förundran....

Tack alla snälla för era goa kommentarer ....både här i bloggen och på annat sätt....som karameller att suga på....
Min gamla morfar Carl....han sög på karameller och det skulle vara Kungen av Danmark... och så snusade han, Rappe va vad han ville ha.... han skickade iväg mej till kiosken ...när han var och hälsade på ..... och jag gick gärna och handlade åt honom för då fick man oftast en krona.... den chansen ville man inte missa....
Morfar var en fantastisk krutgubbe....stark och företagsam.... min Mor berättar att när hon bodde hemma och hon hade en bok som hon ville läsa, ja då fick man inte sitta och läsa men om hon la boken på skänken i köket och gjorde någon syssla samtidigt så märkte han det inte....med åren blev det så att Morfar också ville läsa och då var det Saljes böcker som var favoriter....
När Morfar var hemma hos oss när jag var liten hade han tid för mej och innan jag gick till skolan på morgonen spelade vi Fia... helt otroligt och vann jag så fick jag en krona....förlorade jag så kunde jag få en krona ändå... visst var det fantastiskt???

Den senaste tiden har jag börjat att minnas så mycket ... tänker på det som hände för länge sedan....när jag var barn.... man kan undrar varför...men jag har börjat att promenera i princip varje dag... och det blir ganska mycket av funderande... eller så är det så att man börjar bli gammal....
Men jag har förmånen att få promenera och se dessa fantastiska vyer ,landskapet runt omkring mej som bara bjuder på sig själv...det är som ett smörgåsbord.....bara att ta för sig.... så ofattbart vackert att det nästan gör ont...
Man kan bli alldeles förstummad och stanna av i sin rörelse....precis som Isadora slutade att tugga när jag kliade henne... hon njöt av stunden.... tog vara på den .... blev bara stilla.... i förundran.....i förväntan...
Att bara njuta av stunden....ta vara på dagen..... är så jag vill leva.....Carpe Diem... ett väggord, ett ord i trä på en hylla....men vad blir det ordet i mitt och ditt hjärta?
Det är så lätt att fastna i måsten...... fixa och dona att göra si eller så.....att köpa nytt och skaffa det .... våga vara och säga jag är mätt på fix och don ....jag är ... jag är nu .... jag vill va nu....är befriande och man känner förundran....förväntan... jag är så glad över känslan .... att jag får uppleva så mycket vackert i naturen,i livet...så mycket vackert i mina barn... så mycket vackert i mina hästar och hundar.... så mycket vackert i min älskades ögon....att få leva och känna ....kravlöst i förundran... vilken gåva....
När jag står i hästhagen och blickar bort mot berget i horisonten .....jag då känner jag ödmjukhet och tacksamhet mot min Skapare som gjort allt detta vackra ....som helt fritt bjuder på detta otroliga scenario...som bara generöst vräker naturens skönhet över mej.... jag lilla människa får ta del av detta och jag känner förundran och förväntan.... förvissad om att livet är ett mirakel....det största av mirakel....
Nu är det dags att sova och snart få möta en ny dag ... i förundran .... i förväntan.....
Gonatt och ha det gott därute...
Posted by Picasa

7 kommentarer:

Livsresande sa...

Så fint!!! Att bara vara i nuet och njuta är en stor konst - så gott att du delar med dig det åt oss andra....

God natt på dig!

Butik Östergården sa...

Ibland kan jag uppleva de stunder du så målande berättar. Det är på promenaderna med hundarna.

Det är väl så man önskar man kunde leva i nuet. Tyvärr så är det inte så lätt i vår stressade värl. Det är bara att grattulera dig om du har lyckats hitta det lugnet.

Nu ska jag ialla fall ut och försöka hitta nuet. I vår älskade skog. Ihop med mina bästa vänner.
Kanske hittar vi en och annan svamp. Det är gott om dem nu.

Kram Helen

Ett ögonblick sa...

Så fantastiskt!!!!!
Vilken värme, ödmjukhet...ja, så mycket, och så vackert du skriver.
Hit återkommer jag gärna.

Hälsningar lisamaja

Viola sa...

Så fint du skriver om din morfar, jag har liknande minnen utav min farmor som tog hand om mig som barn..vilken ljuvlig bild på Isadora...helt underbar,

ha en fin helg, kramen

Betty sa...

Vilka härliga minnen du har av din morfar.
Jag brukar säga att mina promenader med hundarna är min meditation. Man går lite sitter lite står o ser på allt vackert lite. Allt handlar nog om att kunna njuta av det enkla men ack så vackra som man dagligen har omkring sig.

Varma kramar från Betty !

Birgitta sa...

Det verkar som nutidens problem är avsaknad av tid. Jag tänker på det när du berättar om din morfar och hur han gav sig tid till att leka och finnas till hands för dej. Lunket var mycket långsammare då, även om människorna arbetade mycket, så fanns det mer tid att vara med varandra utan några krav på bjudningar och fester, man bara satt där i kökssoffan och pratade bort en stund.

Härliga bilder över ängarna, det är lycka att kunna se och njuta av det som finna alldeles intill.

Kramar och ha det gott i dina underbara omgivningar. Birgitta

Eva Maria sa...

Hej!
Vad fint du skriver. Så rätt, så rätt. Det finaste och värdefullaste är generöst givet och helt gratis. Bara vi stannar upp och tar emot det.
Kram.